Från det djupa mörkret

Ett rop av hunger hade hörsammats och Karybdis vaknade ur sin dvala under resan genom tomheten. Länge hade den färdats och väntat, väntat på släktets kall.

Nu var den äntligen på väg och dess egen hunger vaknade när den såg till vilken plats den inbjudits. Likt en döende asteroidsvärm sänkte sig den väldiga Karybdis ner över Janus II och ansikten vändes uppåt i förtvivlan över den nya farsotens ankomst.