Siaren Agaithas stod ensam i sin kammare och begrundade sin senaste vision. Han bävade inför det kommande kriget. Många av hans släktingar skulle få sätta livet till och i dessa tider fanns det så få kvar. Han skakade på huvudet och skingrade tankarna. Det fanns inget utrymme för att tveka nu. Alternativen var otänkbara och ansträngningarna hade varit stora för att få alla brickor i spelet till deras nuvarande position. Rapporten hans spanade bekräftade att tidpunkten var optimal för att agera. Sakta sträckte han sig efter sin runstav. Ödet kallade och Agathias skulle inte låta det vänta längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar