Ultra marines säkrar sina ställningar

Efter en lång strid stod det klart att Ultra marines hade lyckats få övertaget och därmed försäkrat sig om segern mot chaos makter. Dock var det tunga förluster och endast en land raider var kvar. De andra fordonen låg välta och uppslitna. Annars var en rhino besatt av något fruktansvärt som låg och ruttnade mitt på det lilla torget som vittnade om den hårda strid som utspelats.

Det finns bara krig...

... OCH FÖRNEDRINGEN ÄR TOTAL!

Det brutna trädgårdspartyt

Allt fader Nurgle hade ålagt oss var att anlägga en trädgård. Föga anade Pox the Noxious att en förtrupp tyranider hade spanat in ruinstaden. Anfallet kom västerifrån, med de nedgående solarna i ryggen. Tyraniderna marscherade upp för den höga kullen där bastionen var belägen och Nurgles tjänare gick raskt till motanfall för att skydda sitt pågående trädgårdsarbete.

Olyckligtvis fanns föga de kunde göra i de närkamper som snabbt skapades kring kullen. Drivande sporemines hindrade nurgletrupperna att samordna sina insatser och när två grupper genestealers flankade slagfältet förbyttes motanfallet till en ren slakt. När solarna väl gått ned fanns inga av Nurgles tjänare kvar på slagfältet. Trädgårdspartyt var brutalt avslutat.

Stentavlorna del 2

Agathias fick ännu en vision och denna visade en plats inte allt för lång från den position de var. Siaren var dock oroad. Även om de nedgjort demonerna för stunden skulle de komma tillbaka och den plats som Agathias sett i sin vision var precis en sådan plats som demonerna letade efter. En plats där warpens närvaro kunde ses med blotta ögat.

Uppgiften kunde synas enkel, att föra de fyra tavlorna till det altare som transporterats in via den web way de kommit från. Men Agathias farhågor blev besannade och när hans trupper ryckte framåt så vibrerade luften av warpens närvaro och demoner från flera av de oheliga gudomar manifesterade sig och gick till angrepp för att försinka dem.

En vild strid utbröt när plague bearers mötte dire avengers på öppet fält och Tzeensch magiska eld regnade från himlen. Tiden gick och sakta men säkert tog sig eldarerna närmare sitt mål men allt för långsamt. Redan hade flera av deras grupper fallit för fiendens eld.

Howling banshees lyckades tränga igenom fiendens linjer och förstöra en av tavlorna medan det fortfarande var möjligt. De hade stoppat demonerna för stunden men det var ingen seger. Demonerna hade flera av tavlorna och skulle säkert kunna tolka runorna ändå även om det stora hotet avvärjts. Agathias visste att de skulle komma tillbaka. Sådan var warpens varelser.

Stentavlorna del 1

Om det var Agathias vision om de fyra stentavlornas betydelse som lett demonerna till dess plats eller ej var inte viktigt. Just nu var det stentavlornas säkerhet som hade högsta prioritet. Siaren tittade ut över slagfältet som mer liknade en massa av kroppar i rörelse än en regelrätt strid.

Plague bearers nedgör Eldar Guardians

Demonerna hade dykt upp från intet precis lika oberäkneligt som alltid och direkt kastat sig in i den stora massan av eldarernas försvar. Ruinen hade förvandlats till ett dödens fält där Guardians fallit för den färgglada eld som demonerna kastat.

Dock var det förruttnelsens demoner som skulle fortsätta slakten och trots att ruinen fylldes av ljudet från otaliga shuriken-vapen så lät de sig inte stoppas. Det blev en vild strid när Howling banshees kastar sig in i närstrid. Dock lyckas de inte nedgöra demonerna som slog tillbaka.

När stiden såg som ljusast ut så kom något annan vidrig skapelse ut från warpen. En stor demon vilken vomerade över de dire avengers som förskansat sig i tornet. Åter igen så dränktes ruinen i ljudet från otaliga shuriken-vapen som alla försökte dräpa den enorma demon som precis anlänt.

Fler demoner anlände och tog sikte på ruinen där två av stentavlorna fanns. Eldars taktiska överläge gav dem dock en dyrköpt seger men Agathia kunde inte känna någon tillfredsställelse. Allt för många eldarer hade fått sätta livet till för att försvara dessa tavlor som nu behövde förstöras. Han återvände till sitt meditationsrum för att se om han kunde få svar på hur tavlorna skulle förintas.

En obeveklig styrka

 I sin vilja att konsumera allt i deras väg så styrde tyraniderna från Behemoth mot vad de på håll trodde var människor. Men inte ens doften av förruttnelse avskräckte deras hunger utan de drabbade samman med en mindre grupp demoner som knappt gjorde motstånd.

På kort tid hade de nedgjort den sista demonen och fortsatte i hög fart mot nästa mål i hopp om mer biomaterial att assimilera.

En försmak av hunger

Demonarméns frammarsch hade varit händelselös under den korta tid den sökt Janus II efter ett plats att anlägga fader Nurgles trädgård. Armén hade splittrats upp i sökandet och Pox valde att marschera norrut längs vad som på de imperiska kartorna skulle kallas spåren av den gamla väg 792 mot Gorthmal Hills.

De små mot de små.

I utkanten av ruinerna till Hablonds Hold överfölls så plötsligen Nurgles utsända av en mindre styrka ur Hive Fleet Karybdis. Nurgle gav snabb respons och kastade sig glatt mot fienden.

Miniscule the ridicule's last stand

Tack vare sin robusthet stod de sig länge mot den utsvultna horden, men till sist föll de till föga för den vida överlägsna fienden.När solarna gick ned den natten fanns inte ett spår kvar av Pox´s trädgårdsparty.

Battle report #1

I ett inledande slag så skulle Space marines under ledning av Kapten Talos reparera ett kommunikationsrelä för att kunna beordra in förstärkningar. Men innan innan reparationerna är helt klara så överfalls de av demoner. Läs hela rapporten nedan.

Battle report #1

PS. Detta är en inledande post för att se hur man skulle kunna utveckla våra battle reports. Alla får såklart göra egna battle reoprts på sitt sätt och lägga upp dem här under taggen battle report men jag tänkte utveckla detta och skriver gärna några rader om det. vad tycks? DS.

I människors hjärtan

 Janus II har varit en relativt orörd planet. Men med Imperiets ankomst kom även dess skugga. För i människans hjärta finns alltid ett mörker som de inte kan förtränga. Ett mörker som växer sig allt starkare och starkare för var dag som Imperiets maskineri tar sig längre och längre in i planetens inre.

Detta mörker sprider sig som en farsot över planeten och vad som tidigare var oskyldiga shamaners mässande mot den tomma natthimlen eller blod spillt i sanden blir nu ett offer till de gudar var tron inte är gjord av guld.

Den dag då Janus II kommer att blöda kommer allt närmare.